onsdag 14 mars 2012
Tänker aldrig bli en tjurfitta!!!!!
Dagen före vi skulle åka till Thailand skulle vi på ultraljud. Men när jag väl låg där i stolen säger läkaren..... Nej! Det här ser ju inte bra ut!!... Allt där inne hade slutat att växa! Första tanken var att ha men såklart! Det fattades ju bara det! Jag får kämpa för att inte brista ut i storgråt! Han förklarar att detta är sånt som händer och säger att jag antagligen kommer att få missfallet i Thailand. Väl ute i hissen kommer tårarna. Det var inte särskilt roligt att åka hem och packa för resan! Jag ville bara dra täcket över huvudet och inte prata med någon! På ett sätt var det toppen att få åka bort och tänka på annat, men man gick heltiden och väntade på missfallet... Men dagarna gick och så även veckorna och vi var hemma igen. Nu fick vi åter komma titt sjukhuset där dom informerar oss om att vi måste hjälpa naturen på traven! Jag var tvungen att sätta igång hela skiten! Detta var det absolut jobbigaste! Hur mkt mer skit ska man behöva ta?!?? Det gjorde så ont att jag blev fast i soffan hela dagen.... MEN nu tänker jag som så.., att nope jag tänker inte bli någon bitter fitta!! Jag blir så trött och även arg när jag läser många bloggar! Dom slutar att umgås me vänner som har barn, eller när dom slutar att tala med sin man! Eller absolut värst när dom inte längre kan glädjas åt andra!!!! Grr ryck upp er era jäklar å sluta tyck så förbannat jävla syd om er själva! Man får inte glömma bort sitt eget liv och lyckan med det!!!!!!!!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du har då rätt. Många slutar leva och jagar bara efter ett plus. Vi hade tur som lyckades men hade bestämt att två försök var max och att vi var viktiga som par.
SvaraRaderaförst av allt vill jag säga att det är så sorgligt med ditt missfall! Det är något hemskt att behöva gå igenom.
SvaraRaderaSedan vill jag säga att jag förstår hur du tänker, men tänker också att du sitter i en annan sits än många andra eftersom du har ett barn sedan tidigare. Med detta menar jag inte att din upplevelse eller din barnlängtan är förminskad på något sätt, men jag tror ändå att varje person har sin egen upplevelse av sin situation, och det är kanske ingen annan som kan sätta sig in i hur andra känner helt och hållet. Det finns saker som berör andra mer än dig och tvärtom och en del saker skulle kanske göra dig bitter medan det inte rör andra nämnvärt osv.
Jag har känt mig bitter i perioder. När det kändes som att vi stötte på hinder på hinder på hinder och folk började tjata på oss att vi skulle skaffa barn och att risken för att få utvecklingsstörda barn ökade med ålder, samtidigt som två bekanta planerade in vilka datum de skulle tillverka sina "3or" för att få vara f-lediga samtidigt (och de lyckades). Då kände jag mig lite bitter det erkänner jag villigt. Men det varar ju inte för evigt, och bitterhet är nog en del i sorgearbetet och rädslan över att kanske aldrig bli förälder. Så tänker jag i alla fall.
Har läst ditt inlägg x flera och förstår hur du tänker. Det är din blogg och självklart har du all rätt att tycka och uttrycka dig precis som du vill. Samtidigt som det vänder sig i magen när du slänger ur dig begrepp som "bitterfittor" eller "ryck upp er". Läs inte bloggarna om du inte tycker att de ger dig något. Lite ödmjukhet inför det faktum att det handlar om personer som mår fruktansvärt dåligt och som kanske inte just nu förmår att rycka upp sig. Det är inte speciellt kul att vara en "bitterfitta" och missunna andra lycka och välgång. Samtidigt kan det stundtals vara så pass tungt att man kanske inte orkar klistra på ett fejksmile och sitta och gulla med någons nyfödda eller klappa någon på den där jättemagen. Jag har alltid varit en sån person som ryckt upp mig och aldrig förstått folk som "mår dåligt" men under tiden som ofrivilligt barnlös insåg jag att det faktiskt finns tillfällen då man kan vara så pass ledsen att det liksom kostar för mycket energi att "rycka upp" sig och kanske inte heller riktigt är värt det.
SvaraRaderaJag tror precis som föregående att du har en stor fördel av att ha ett barn sen tidigare. Vad som än händer har du en gång fått uppleva mammalycka och den kärlek och energi som det ger.
Lisa
Så roligt att få några kommentarer! Tack för dom!!! Ja vet att jag såklart har en annan syn då jag iaf har ett barn sedan tidigare! Jag kommer dock aldrig att förstå att man inte kan glädjas åt sin tex bästa väns lycka... Så är det bara.... Ses snart!
SvaraRaderadet är skillnad på att vara ledsen för sin egen skull och att vara missunnsam. Jag har aldrig varit missunnsam och unnar mina vänner alla deras barn, dock har det inte alltid varit helt enkelt att ständigt bli påmind om sin egen olycka och sorg när alla kvinnor vid ett bord diskuterar gravidkrämpor. Det är lättare med de närmaste vännerna för där är det okej att bli ledsen med dem och de förstår att jag inte missunnar dem något FAST jag varit ledsen.
RaderaOch nej du kanske aldrig kommer att förstå, så kan det ju vara, men det betyder inte heller att det bara finns ett sätt att tänka kring detta eller att det finns ett rätt sätt att känna.
Jag har svarat på din fråga om bruttolöneavdrag på bloggen under din kommentar.
SvaraRaderaDetta gillar jag! Bra inställning! Gäller bara att inte glömma det. Det kan jag göra i perioder. Tack för påminnelsen! :)
SvaraRadera