Glömska Jag...

Jaha, då blev det dax för sprutorna igen. Frågade om det var ok att dricka samtidigt som man behandlades med dom & det var helt ok. Så länge jag dock inte blev för berusad att jag skulle glömma att ta sprutan. Nej nej tänkte jag...

Men så kom dagen då vi hade cyckelfest i vårat område, Supertrevligt men har dock inte cycklat på sisådär 8 år....
Vi hade varmrätt här hemma & drog sedan vidare till nått hus där det skulle serveras efterrätt. När jag gick på toan när alla ätit klart inser jag.... men för FANKEN. Titta på klockan & var bara en halvtimme sen. Ursäktade  mig & tog min cyckel (med punka) & drog i il fart hem.... anfådd som skrutt var det ju inte det lättaste att sätta i sig två sprutor, men men.... det gick ju bra!

Nu var det dax om några dar att bli "Plockad" igen....

Forts följer...

Det Frysta Embryot...

                                                              Julfönster hemma hos oss

... Dagen då vi skulle föra tillbaka det frysta embryot gick vi på spänn hela förmiddagen, det fanns ju en risk att det inte skulle klara upptinandet men då skulle dom höra av sig i god till innan. Vi hade bestämt att vi skulle käka lunch hos mamma så att jag även kunde låna duschen (vi bor på landet & man vill ju känna sig så fräsch som möjligt) kl halv 2 skulle vi vara där & det var svårt med parkeringar så vi fick små sprinaga upp.
Det vart inte lång väntan i väntrummet innan dom ropade upp oss, men så säger sköterskan..
- vi går in här i ett rum för det har blivit fel...... Oj oj säger jag bara vad många tankar det hann fara igenom huvudet innan vi satte oss ner...
- jo.. ebryot klarade sig inte & det måste ha blivit lite fel eftersom att ingen har ringt till er...
Jag ser på S att han både är förbannad & ledsen och vet att nu är det jag som får prata för han kan inte.
Jaha säger jag... va händer nu då?
-Jo du får ju börja om på nytt med sprutorna så kör vi igen...

J...Skit oxå säger jag bara! Sånt här får ju inte hända, här stressar vi, fixar & donar så gör dom klantarna FEL! Jag var så arg & naturligtvis ledsen för nu var man ju inställd på att föra tillbaka, men så hamna man på ruta ett igen... börjar genast undra hur fanken man ska få orka & stå ut me allt!??

Så nu var det alltså sprutdax i gen.... SUCK!

Forts följer....

Återförandet....

... Det var dax för återförandet & vi var spända och glad, jag hade ytterliggare gått in på den här tjejens blogg & läst om hennes återförande & hon skrev att det var värre än plockningen för hon hade inte fått nått smärtstillande & hon hade mått riktigt dåligt efteråt...

jag var en aning skraj måste jag erkänna.

Jag fick lägga mig i stolen och väntade på att tjejen från labbet skulle komma med vårat embryo, dom sa att det hade blivit 2 st med bästa kvalitet & 4 som var lite sämre. Dom skulle då föra tbx ett & frysa in ett.

Det gick bra! det stack till lite & en liten känsla av obehag men thats it.... Jag ska absolut sluta att läsa den här andra tjejens blogg.. haha

Nu kunde vi inte annat än att hoppas & ja.. det gick ju inte att sluta tänka på! Helatiden fanns det där i tankarna "om det tog sig när skulle den komma då??"

Vi var glada helt enkelt!

14 dagar segade sig förbi & det var nog det värsta på hela tiden!! man bara vänta & vänta.

Så kom dagen!

Det var lördag & jag flög upp ur sängen som ett barn på jul! hjärtat slog så hårt & så fort.

S låg kvar i sängen, jag gick runt lite och väntade tills jag tillslut vågade gå in i badrummet...

NEJ! bara ett streck! FAN!

gick in till s som blev hur ledsen som helst! Det gör ondare att se honom så än att få ett streck på stickan! Det värsta av allt var ju nu att jag skulle i väg & jobba! Hur skulle jag kunna stå i butiken & försöka va trevlig mot folk när allt jag önska var att be dom att inte prata med mig.

Dagen gick iaf... och så även veckan... nu blickade vi fram iväntan på att få komma rätt i cykeln & få föra tillbaka vårat lilla embryo i frysen.....

Fors Följer....

För snart ett år sedan....

Ja snart har det gått ett helt år sedan vi kontaktade F-kliniken första gången. I & med att jag har ett barn sedan tidigare anade vi att det va min sambo som kanske hade det svårt...
När svaret kom så hade vi ju haft rätt. Hans killar var få & simmade inte riktikt lika tappert som dom borde, vi fick genast börja med hormonsprutorna.

Det gick bra tycker jag! Jag hade ju hört om alla historier om hur sur man kunde bli osv... men ingenting hände. Livet rullade på som vanligt.

Jag minns att det var påsk & jag fick ta ytterliggare sprutor som skulle stoppa upp så att jag inte skulle få ägglossning. (dom gjorde lite ondare...)

Dagen kom då vi skulle "plockas" Jag skrattade till S & sa att jag kände mig som en äggfarm.
Jag fick några lugnande tabletter medans jag väntade på min tur. En tjej brevid mig var först in.

När dom rulla mig till det andra rummet kunde jag inte hjälpa utan jag kände mig glad & nyfiken på det som skulle hända.
Själva plockningen gick toppen bra! Absolut så kändes det när dom stack hål på varje äggsäck men det var inte mer än så...

Efter det så rulla jag in på rummet igen i väntan på att mina ägg skulle räknas.
Tjejen brevid mådde riktigt dålig & jag kände mig nästan oförskämd att jag mådde så bra. Jag var bara trött av morfinet.

7 ägg fick jag. & dom sa år mig att jag gärna fick stanna men annars var det bara att åka hem när jag orkade i väntan på insättning några dagar senare. Jag hoppa i brallorna direkt & drog hem.

Stackars tjejen såg fortfarande dålig ut när vi sa lycka till & åkte hem.....

MEN Här vill jag tillägga att jag var så himla nöjd med att jag INTE läst några bloggar om detta... för jag gick in på en tjejs några dagar senare & läste om det absolut jäkligaste hon någonsin gjort, & beskrev värsta skräcksenariet hade blivit totalt livrädd!! (smärttröskeln är olika såklart & jag vet att min är något hög, men bli inte rädda om ni läser nått sånt för ALLA är olika!)

Fors följer....