... Dagen då vi skulle föra tillbaka det frysta embryot gick vi på spänn hela förmiddagen, det fanns ju en risk att det inte skulle klara upptinandet men då skulle dom höra av sig i god till innan. Vi hade bestämt att vi skulle käka lunch hos mamma så att jag även kunde låna duschen (vi bor på landet & man vill ju känna sig så fräsch som möjligt) kl halv 2 skulle vi vara där & det var svårt med parkeringar så vi fick små sprinaga upp.
Det vart inte lång väntan i väntrummet innan dom ropade upp oss, men så säger sköterskan..
- vi går in här i ett rum för det har blivit fel...... Oj oj säger jag bara vad många tankar det hann fara igenom huvudet innan vi satte oss ner...
- jo.. ebryot klarade sig inte & det måste ha blivit lite fel eftersom att ingen har ringt till er...
Jag ser på S att han både är förbannad & ledsen och vet att nu är det jag som får prata för han kan inte.
Jaha säger jag... va händer nu då?
-Jo du får ju börja om på nytt med sprutorna så kör vi igen...
J...Skit oxå säger jag bara! Sånt här får ju inte hända, här stressar vi, fixar & donar så gör dom klantarna FEL! Jag var så arg & naturligtvis ledsen för nu var man ju inställd på att föra tillbaka, men så hamna man på ruta ett igen... börjar genast undra hur fanken man ska få orka & stå ut me allt!??
Så nu var det alltså sprutdax i gen.... SUCK!
Forts följer....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar