Återförandet....

... Det var dax för återförandet & vi var spända och glad, jag hade ytterliggare gått in på den här tjejens blogg & läst om hennes återförande & hon skrev att det var värre än plockningen för hon hade inte fått nått smärtstillande & hon hade mått riktigt dåligt efteråt...

jag var en aning skraj måste jag erkänna.

Jag fick lägga mig i stolen och väntade på att tjejen från labbet skulle komma med vårat embryo, dom sa att det hade blivit 2 st med bästa kvalitet & 4 som var lite sämre. Dom skulle då föra tbx ett & frysa in ett.

Det gick bra! det stack till lite & en liten känsla av obehag men thats it.... Jag ska absolut sluta att läsa den här andra tjejens blogg.. haha

Nu kunde vi inte annat än att hoppas & ja.. det gick ju inte att sluta tänka på! Helatiden fanns det där i tankarna "om det tog sig när skulle den komma då??"

Vi var glada helt enkelt!

14 dagar segade sig förbi & det var nog det värsta på hela tiden!! man bara vänta & vänta.

Så kom dagen!

Det var lördag & jag flög upp ur sängen som ett barn på jul! hjärtat slog så hårt & så fort.

S låg kvar i sängen, jag gick runt lite och väntade tills jag tillslut vågade gå in i badrummet...

NEJ! bara ett streck! FAN!

gick in till s som blev hur ledsen som helst! Det gör ondare att se honom så än att få ett streck på stickan! Det värsta av allt var ju nu att jag skulle i väg & jobba! Hur skulle jag kunna stå i butiken & försöka va trevlig mot folk när allt jag önska var att be dom att inte prata med mig.

Dagen gick iaf... och så även veckan... nu blickade vi fram iväntan på att få komma rätt i cykeln & få föra tillbaka vårat lilla embryo i frysen.....

Fors Följer....

För snart ett år sedan....

Ja snart har det gått ett helt år sedan vi kontaktade F-kliniken första gången. I & med att jag har ett barn sedan tidigare anade vi att det va min sambo som kanske hade det svårt...
När svaret kom så hade vi ju haft rätt. Hans killar var få & simmade inte riktikt lika tappert som dom borde, vi fick genast börja med hormonsprutorna.

Det gick bra tycker jag! Jag hade ju hört om alla historier om hur sur man kunde bli osv... men ingenting hände. Livet rullade på som vanligt.

Jag minns att det var påsk & jag fick ta ytterliggare sprutor som skulle stoppa upp så att jag inte skulle få ägglossning. (dom gjorde lite ondare...)

Dagen kom då vi skulle "plockas" Jag skrattade till S & sa att jag kände mig som en äggfarm.
Jag fick några lugnande tabletter medans jag väntade på min tur. En tjej brevid mig var först in.

När dom rulla mig till det andra rummet kunde jag inte hjälpa utan jag kände mig glad & nyfiken på det som skulle hända.
Själva plockningen gick toppen bra! Absolut så kändes det när dom stack hål på varje äggsäck men det var inte mer än så...

Efter det så rulla jag in på rummet igen i väntan på att mina ägg skulle räknas.
Tjejen brevid mådde riktigt dålig & jag kände mig nästan oförskämd att jag mådde så bra. Jag var bara trött av morfinet.

7 ägg fick jag. & dom sa år mig att jag gärna fick stanna men annars var det bara att åka hem när jag orkade i väntan på insättning några dagar senare. Jag hoppa i brallorna direkt & drog hem.

Stackars tjejen såg fortfarande dålig ut när vi sa lycka till & åkte hem.....

MEN Här vill jag tillägga att jag var så himla nöjd med att jag INTE läst några bloggar om detta... för jag gick in på en tjejs några dagar senare & läste om det absolut jäkligaste hon någonsin gjort, & beskrev värsta skräcksenariet hade blivit totalt livrädd!! (smärttröskeln är olika såklart & jag vet att min är något hög, men bli inte rädda om ni läser nått sånt för ALLA är olika!)

Fors följer....